Jag saknar det du gjorde och sa, men jag tror inte jag saknar dig längre.

Jag minns fortfarande när jag kollade djupt in i dina ögon och du i mina. Du strök mitt hår bakom örat så de inte skulle vara ivägen när du skulle kyssa mig. Du lutade dig framåt långsamt och dina läppar mötte mina, det kändes som att tiden stannade för ett tag även fast klockan tickade på. Jag minns när vi sa hejdå minst tio gånger innan vi kunde slitas från varandra. Jag minns när du höll om mig och pussade mig på huvudet för du är så mycket längre än vad jag är. Jag minns när jag blev sur på dig för du var för bra, jag försökte alltid få dig småsur då fast det gick aldrig. Jag minns när jag tog din telefon så du inte skulle kunna gå för jag visste att sekunden efter du åkt skulle jag sakna dig. Jag minns dina söta meddelande som kunde ljusa upp hela min dag även fast det kanske bara var ett simpelt hej. Jag minns när du sa att jag var det bästa du hade och att vad som än händer skulle du alltid älska mig, jag minns att jag sa precis samma sak tillbaka. Jag minns när jag vaknade med dina armar runt mig och det var då jag mådde som bäst.

Jag minns när jag sa att jag inte brydde mig fast jag gjorde det, när jag sa att det inte spelade någon roll fast det gjorde så jävla ont.