Utkast: Sept. 3, 2011
Jag önskar att jag kunde vara precis så stark som jag var förr. Att jag kunde skaka av mig allt sekunden det föll på mina axlar. Jag önskar att jag kunde vara ovetande av all smärta och bara må bra. Men jag antar att det är omöjligt? Jag är inte lika stark som innan för jag känner smärta nu, jag kan inte skaka av mig allt för det skär på djupet och jag kan inte vara den jag var förr. Det är ganska konstigt att man kan vara så ovetande av sin egen förändring även fast man ser det alla andra blir. Det är också ganska konstigt att även fast folk påpekar att man förändrats så förnekar man det. Jag vill vara nästan precis den jag var förr och inom mig känns det fortfarande som jag är samma lilla maja. Men när jag tänker efter, även fast jag inte egentligen vill inser jag hur mycket jag förändrats och jag vet att det bara kommer fortsätta. Mitt sätt att tänka kommer förändras, jag kommer förändras även fast jag kanske låtsas vara ovetande om det kommer det hända. Och det skrämmer mig lite, för jag ville inte förändras från början, jag var så ovetande om att det jobbiga och vad som än hände var jag lycklig.
Förändringar passar inte mig, jag hatar när personer förändras och jag hatar att förändras.
Förändringar passar inte mig, jag hatar när personer förändras och jag hatar att förändras.
Kommentarer
Postat av: alice
SV: du är konstig vad dog du för nu? xD
Postat av: alice
SV: men jag trodde det skulle ha god smak men den var jätte äckliig :(
Trackback
