RhastaPasta♥

Lillpojken och mitt älskade hjärtegull har blivit stor. Större än jag någonsin kunnat ana och vackrare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Men min lilla bäbis fanns fortfarande där och när jag kliade honom sådär på huvud som jag alltid gjort när han var liten och min så var det som att han kom ihåg mig. Som vi var tillbaka där vi var för över ett år sen, med honom i min famn var allt som vanligt. Hjärtat mitt hade inte kunnat få ett bättre hem och trots tårarna som började rinna när han åkte hem till Spanien igen är jag nöjd, nöjd att han fått det bästa hem han någonsin kunnat få och att han mår bra. Jag hade inte kunnat vara lyckligare för hans skull och jag ser fram emot tills jag ha mitt hjärta i famnen igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0