Beroende av ensamhet
Även fast jag älskar att umgås med massa människor och vara ute bland folk eller bara sitta med mina vänner så är jag otroligt beroende av ensamhet. Jag måste vara ensam för har jag inte varit ensam på ett tag känns det som jag nästan tappar bort mig själv. På något vis är ensamheten fin, det är i ensamheten jag växer och jag kan verkligen vara mig själv utan att tänka på någon annan. Det finns inga gränser i ensamheten, det är som alla ramar suddas ut och fantasin får flöda. Det är fint och underbart. Jag skulle aldrig klara mig utan ensamheten, aldrigaldrigaldrig.
Kopierade ett inlägg jag skrev 8 oktober för det är så jag känner nu. Är hellre ensam än förändras bland andra, och så kommer de vara ett tag. Måste växa i mig själv för att få tag om någonting att kämpa för. Känns nästan som jag tappat fotfästet och virrar bara runt.
Kopierade ett inlägg jag skrev 8 oktober för det är så jag känner nu. Är hellre ensam än förändras bland andra, och så kommer de vara ett tag. Måste växa i mig själv för att få tag om någonting att kämpa för. Känns nästan som jag tappat fotfästet och virrar bara runt.
Kommentarer
Trackback
