jul

snälla, kan jag få hoppa över julen i år? sova igenom allt och vakna i mitten av januari typ. 

jag tycker inte om julen alls, alltså det tar emot i hela mig att bara tänka på det. just nu vill jag spy på alla som säger "åh, men julen handlar om att spendera tid med familjen & blablabla.". förlåt, men fuuuck off..... jag älskar min familj av hela mitt hjärta men jag vill fan bara ha julen så som den var innan när jag var liten. jag vill fan bara ha tillbaka allting som det var innan men det fungerar inte... så varenda jävla jul, påsk, midsommar & allt annat så får jag ett slag rätt över käften som får mig att inse att jag har förlorat i princip hela min släkt och att ingenting någonsin kommer bli som förut. 

så alla ni som hoppar & är hur lyckliga som helst över alla högtider; GRATTIS. seriöst alltså, jag menar det. jag är glad för eran skull men kom fan ALDRIG & säg något om art jag är en hemsk person som inte tycker om julen för nästa gång jag får höra det så kommer jag flippa! 

tack & hej typ.


tillbaka

kom tillbaka till Skåne efter 11 dagar i kalmar. allt känns så jävla fel & jag vill bara tillbaka. hatar känslan av att inte känna mig hemma här som jag gjorde innan & nu vet jag faktiskt inte vad jag ska göra för att få det att bli bra igen. jag vill tillbaka till kalmar men jag vet att det kommer bli lika dåligt som innan men just nu är det så dåligt här. dras fram & tillbaka hela jävla tiden över hur jag ska göra... hemska jävla beslutsångest... 


hjärtekrossad

tills för ett litet tag sen visste jag inte vad det betydde. jag förstod inte varför man sa "falla" för någon. men jag förstår nu, jag vet hur ont det gör. hjärtekrossad är inte bara att hjärtat krossas, utan hela du krossas ner till en miljon bitar som ligger nere på botten. och du faller för någon, för fångar inte någon dig så går du sönder i fallet. det gör ont som fan. i hela kroppen, från huvudet ner till tårna och magen kniper sekunden du minns minsta lilla sak från er tid. det gör så förbannat ont trots att man inte låter sig förstöras helt. det gör så förbannat ont trots att man försöker intala sig själv att man klarar det och att det inte är hela världen. det gör ont att älska någon trots att den andra känner precis samma sak för det funkar inte alltid trots kärleken.

delad

känslan när ingenting fungerar och
man inte vet vad som är hemma och borta suger. att känna en klump i magen varenda gång jag åker mellan mina tre "hem" är det sista jag vill. jag önskar att jag inte var så jävla delad och att jag bara kunde känna mig som hemma. och visst, jag vill gärna vara en sån som person kan se hemma som en plats med människor jag älskar och som älskar mig också men det kan jag inte. jag vill ha något som känns som hem och någonstans där jag kan känna mig helt trygg. men att leta efter det och inte finna det är lika frustrerande som att försöka hitta två likadana strumpor när man precis har tvättat. 

jag önskar att jag aldrig hade flyttat samtidigt som det är något av det bästa jag gjort. jag hatar att inte finnas där när jag behövs som mest, att behöva sitta 30 mil ifrån och säga att jag finns vad det än är men inte bara kunna åka dit och försöka göra allt bättre. jag hatar att  inget känns som hemma på riktigt utan att jag bara känner mig lika delad och trasig som den sista pepparkakan i burken i januari. 

men mest av allt hatar jag nog att allt detta beror på att jag inte är trygg i mig själv och att jag inte klarar av att sakna för det delar min trasiga själ i tusen delar till.

Jul

runt julen kommer som de två senaste åren grinchen fram i mig. utan att försöka verka för bitter så kan jag väl kort och gott säga att jag hatar julen. eller hata är kanske att ta i men jag tycker inte om julen längre. och jag har inte alltid varit sån, tvärtom! jag har älskat julen så oerhört mycket tills för tre år sedan.

och nu tänker säkert alla som läser detta att jag antingen är dum i huvudet eller ljuger. men nope, så är det inte.. visst, jag kanske inte ogillar allt med julen utan mest hur det får mig att må.

jag har i hela mitt liv firat julafton med min familj och mammas del av släkten hemma hos min mormor och morfar. alltså i väääldigt många år så alla traditioner och sånt har varit gemensamma hemma där. där firade jag min sista jul år 2009, samma år som min mormor gick bort. min mormor var den största delen av julen för mig! att vara där hemma, äta världens godaste julmat, kolla på Kalle anka, få julklappar och helt enkelt bara vara där hemma, det var jul för mig.

år 2010 firade min familj och jag jul hemma för första gången och det gjorde vi även i år. och när jag säger att jag inte längre tycker om julen menar jag inte att det inte är bra här hemma. det är bra, det är fint, vi skapar våra egna traditioner och vi har det mysigt. men det kan aldrig bli samma sak som det var innan. det mesta julen gör för mig är att påminna mig om att min bästa vän inte finns längre. det får mig alltså bara att sakna min mormor ännu mer. det får mig att inse att hon kommer missa så jävla mycket i mitt liv och jag inser hur jävla tomt det är utan henne.

det är därför jag inte tycker om julen, eller ja.. hela denna delen av året..


totalt osammanhängande inlägg som mest bara är för min egna skull

idag så pratade jag med en person som varit med ett bra tag i mitt liv. mest under den tiden jag ville sparka livet i ansiktet väääldigt hårt! det var skönt att få höra någon annan säga "du ser lyckligare ut och börjar få tillbaka gnistan ordentligt igen". visst att jag märkt det lite innan och så men inte alls såååå väl! det var liksom skönt att själv inse att livet inte kommer suga hela tiden utan saker blir bättre iaf trots att det aldrig kommer bli helt bra!

tror faktiskt inte att saker hade kunnat bli såhär mycket bättre på så kort tid om jag stannat kvar längre här. kalmar och jag har verkligen gjort slut! visst att jag kan hälsa på och stanna ett längre tag som jag gjort nu, men som det ser ut just nu skulle jag aldrig klara av att flytta tillbaka hit. det är rätt skönt att få bevis på att man gjort rätt val när man velat ett tag!

och note to self, kärleken suger inte och en vacker dag kommer du hitta han med stort h och ifall det inte är han du blivit förälskad i så skit i det! killar kommer och går, inget att hänga upp sig på trots att han är så oerhört bra. och det är okej att gråta och vara trasig, det gör bara att saker läker lite lättare ibland!


my home is my head

hemma är nte alls alltid där man är uppvuxen och där ens föräldrar bor. hemma kan vara vart som helst när du är med någon du älskar, hos din släkt, hemma på din gata i stan där du är uppvuxen, med dina vänner eller mitt ute i ingenstans i din ensamhet.


RSS 2.0