Jag försöker tvinga mig själv att sluta tänka såhär, men tanken kommer upp oftare nu för tiden. Jag funderar på att sluta rida. Anledningen till det är inte att jag inte gillar att rida eller att jag tröttnat, tvärtom! Jag älskar att rida och jag älskar att vara i närheten av hästar. Saken är den att jag klarar inte av pressen. Jag klarar inte av att bli dömd av andra för hur jag rider, jag klarar inte av att andra säger att jag en dag kommer bli något stort i ridningen. Jag blir hur glad som helst när jag får beröm, men jag kan aldrig ta åt mig. Varenda gång jag får en komplimang skojar jag bort det eller säger "tack, men det är inte sant".

Sen jag var liten har jag alltid fått massa komplimanger för min känsla för ridning och mitt sätt att snabbt anpassa mig efter andra hästar. Jag har aldrig sett det utifrån utan jag rider bara och jag kan inte se det alla andra ser. Jag kan inte se eller avgöra om jag rider bra eller om jag har en känsla för ridningen. Jag önskar jag kunde se det alla andra ser för att se om jag förtjänar alla komplimanger jag får. Det låter kanske som jag funderar på att sluta rida för att jag inte kan ta åt mig kritik, det är tvärtom. Jag älskar att få konstruktiv kritik och få tips på saker jag kan ändra i min ridning. Det är så man utvecklas som ryttare, utan att ta åt sig av vad andra säger kommer man ingen vart.

Åh, otroligt snurrigt inlägg. Men jag är sjuk, ligger back i sömn sen sisådär 2-3 år tillbaka så ni får fråga om ni inte förstår något.

Bästa tiden i mitt liv.