Valde att ta babypelhamet och pullarnosgrimman. Jag skrittade ner till åkernoch skrittade ett fjärdedels varv innan jag började trava, han var precis lika fin och mjuk som han är i paddocken på te.x. de tredelade. Han var mjuk och fin i munnen och jag hade bara ett superlätt stöd i tyglen. Han sökte sig lågt och gud så fin han var, kopplade av helt och hållet och travade på med luftigt steg. Berömde självklart massor och han blev bara finare allt eftersom han fick mer beröm, han är väldigt lättmotiverad! Travade sedan lite på en långsida i båda varven och han var verkligen kanonfin.

Skrittade sedan lite och efter ett tag kortade jag upp tyglarna, fast jag hade dom fortfarande rätt långa för att han skulle få gå lågt, för där trivs han bäst nu innan han är fullt musklad. Tog sedan en mjuk fattning och han tog den direkt och gick över i en kanonfin galopp. Sköt mig nästan ur sadlen för han tog verkligen i med hela kroppen. Men han höll kvar sig i formen och jag kunde rida med bara ben och jag hade fortfarande inget i handen. Joggade iaf honom lite så i galoppen och han var otroligt fin och mjuk! Han kopplade fortfarande av och var finare än vad han brukar vara i paddocken för han kunde ta för sig mer!! Testade sedan att verkligen öka galoppen, lät det gå fort och fy tusan va glad han blev!Öronen spetsade framåt och han tog i med hela kroppen, log inte lite då. Satte mig sedan tungt ner i sadlen och kramade lätt i tyglen och utan några protester samlade han sig. 

Så är det aldrig på de tredelade, då ska han helst slänga med huvudet och fjanta runt ett tag innan han saktar av. Nu lyssnade han direkt och han gjorde en kanonfin avsaktning till trav med. Joggade sedan av honom en långsida och red sedan tillbaka till stallet. När jag kom fram till stallet kunde jag inte sluta le och jag såg hur lycklig Poppe också var!

Detta bettet passade honom, inte att rida med varje dag, men ibland. Kanske när man rider ut och jag ska testa att hoppa med det imorgon. Bara testa och se ifall han trivs lika bra på det då. Det var iaf en underbar känsla att ha så lite i handen ute, för på de tredelade brukar han lägga sig en del i handen för han vill springa fortare. Och saken är den att hur mycket jag än velat låta det gå lite för fort innan så har jag inte gjort det för jag har varit rädd att han ska stänga av mig helt. Nu gick det hur bra som helst och han trivdes på det, och han jobbade i en ärlig form och jag var mjuk i handen för han var mjuk som smör i munnen! Detta ridpasset var ren lycka, de kan jag leva på länge!