Denna dagen har jag känt mig helt tom. Imorse när jag kom till skolan fick jag ett sms från min mamma där det stog att han avlidit inatt. Jag fick direkt panik och visste inte vad jag skulle ta mig till, tårarna slutade inte rinna och allt kändes värdelöst. Efter den lektionen gick vi ner till kyrkan, tände ett ljus för bästa Bengt och grät lite. Och nästintill hela dagen har jag varit instängd i mig själv. Efter skolan mötte jag upp Per & Fia och gick ner till kyrkan igen. Mer tårar och jag visste verkligen inte vad jag skulle ta mig till.

Bengt är verkligen en av de bästa människorna som någonsin existerat och det finns dagar då jag bara velat ge upp och han har fått mig att må bra. Och som Mattias sa så klickade vi, och det är fint att veta att jag  betydde något för honom. Och jag älskade verkligen honom, gick verkligen inte att göra annat. Han är en sån otroligt fin människa så det finns inte och han var alltid lika go. Och jag kan inte inse att detta är sant, det gör för ont. Det känns som att jag ska gå i bitar.

Jag vet att han inte var rädd för döden, och han behövde inte lida. Vilket gjorde att det känns bättre på något litet sätt. Men det känns inte bra, det suger och jag hatar det. Jag klarar verkligen inte av när sånthär händer. Jag vill bara försvinna bort från allt och slippa känna tomrummet.

Vila i frid bästa Bengt, tack för allt du någonsin gjort. Du är grymmare än grymast.♥