om precis tre månader är det tre år sedan mormor somnade in. tre år som känns som bara ett dygn och miljoner år på samma gång. tre år som har gått otroligt fort och otroligt långsamt. tre år utan min bästa vän, tre år utan min andra mamma och tre år utan den personen som kunde få precis allt att bli bra igen. tre år utav sån otrolig saknad och hemska skuldkänslor. jag kan fortfarande inte förstå att hon inte finns mer att hon inte är hemma i huset som var mitt andra hem. att hon inte ringer dagligen och frågar hur allt är. att hon inte finns där med sina stöttande ord. jag kan verkligen inte inse det och jag vill knappt det heller.

jag saknar henne hur mycket som helst och det kommer jag alltid göra och jag kommer fortsätta älska henne utav hela mitt hjärta hur många år det än går..