kom till malmö lite efter halv sju och då mötte finaste linn upp mig. vi käkade lite på subway på vägen hem och sen promenerade vi snabbt hem för hon skulle fixa sig för att gå ut så nu sitter jag här själv med underbar musik. kan verkligen inte sätta ord på hur skönt det var att träffa en från kalmar-familjen.

pratade med min extrapappa stefan innan lunch idag och när vi la på var jag helt tårögd och det var väääldigt nära att jag skulle börja storböla. saknar dom så jävla mycket, ingen är lika bra som dom är. menar absolut inte att jag inte trivs där jag bor nu för det gör jag, huset är helt superfint, jag får gå den utbildningen jag vill och jag bor hos en helt underbar familj men jag saknar fortfarande min familj och min katt som fan.. behöver jag ens nämna att jag toklängtar tills november då jag troligtvis kommer vara där i tre veckor?

nu sitter jag självklart och bölar som ett fån efter att ha pratat med mamma. min familj är bäst, punkt slut. nu måste jag försöka tänka på annat innan jag gråter ihjäl mig..